Jag har haft äran att få träffa ett barn som gett mig en riktig tankeställare!
Nämligen ett barn som inte ens nått skolåldern men som redan fått kämpa mot döden och fått kämpa för att överleva...
Inte kan väl tanken vara att man ska lämna jordelivet långt innan man hunnit upptäcka det?
Jag tycker det känns konstigt att gnälla över trötthet och tex ryggont, det lär gå över eller mildras men när en sjukdom tar över livet och leder en in i döden, då bleknar det mesta.
Jag kommer att gnälla igen och tycka synd om mig själv men då hoppas jag att tanken på det lilla barnet dyker upp och får mig att uppskatta livet som jag vet att h*n gjorde just där och då.
Tanken på glädjen över det lilla här i livet!!!
2 kommentarer:
Livet är inte rättvist när det blir så. Men visst har vi i regel mycket mer att glädjas över än gnälla över egentligen. Låt det lilla barnet bli vår ledstjärna!
Man behöver dessa tankeställare med jämna mellanrum. Tyvärr så sitter man snart och gnäller över småsaker igen...
Skicka en kommentar