söndag 19 juni 2011

Vart tog helgen vägen?

Jag har ju inte hunnit vila...
Jag har städat, haft finbesök av A, varit på tjejträff och på loppis, jag har haft större delen av min familj här och gjort en massa annat, har helt glömt det där med att ta det lugnt.
Klockan 02 i natt slängde jag ihop en kladdkaka a´la Lchf.
Riktigt gott men nu är jag så där mätt igen så kvällsmaten blir nog lagom att äta vid 21 tiden ikväll :)

Jag kan inte svara på era kommentarer av någon konstig anledning, men jag läser och svarar via mail el sms, för jag är så tacksam för allt roligt ni skriver!!!

kram på er
ps för några inlägg sedan önskade jag mig rubriker av er...jag väntar fortfarande ;)

Ingen bra rubrik

vet helt enkelt inte vad jag ska kalla detta inlägg för, därför får det heta som det gör :)

Jag har längtat lite efter denna söndagen.
För en vecka sedan startade min nya livsstil och idag var det dags för första kollen, jag är alldeles för lat för att sätta batteri i vågen, därför tänker jag att en koll i veckan är lagom.
Så i morse innan frukost plockade jag fram måttband och våg.
Kollade faktiskt vågen redan igår och då blev det -0,3 men golvet lutade och jag hade ätit hela dagen, så imorse var det dags för den riktiga kollen
Resultatet var -3,1!
Har ingen aning om det är bra eller dåligt, för mig är det bara siffror och alla ni som känner mig vet hur mycket jag älskar siffror, matte, tal och uträkningar- NADA!
Så därför har jag bestämt att det viktiga i denna kråksång är hur kroppen förändras ( min största mardröm är att min kropp missuppfattat det hela och växer istället, huga)
Måtten hade minskat med 3 cm runt midjan och 1 stolt cm av min bicep har försvunnit hehe

Men jag klagar inte, jag lider inte direkt av att äta gräddsås, kläggiga röror eller min favorit räkor och avokado till frukost.
Att jag dessutom överlever på en bit skinka inrullad i en ostskiva till förmiddagsfika gör mig inte mindre glad.
Kan bara komma på 2 saker som jag saknar och det är frukt och knäckebröd, visst skulle jag vilja sticka fingrarna i chipsskålen som alla andra men samtidigt känner jag att jag inte behöver det.
Min hjärna går på högvarv hela tiden och först nu inser jag hur min inställning till mat varit- men nä nä nä det vägrar jag skriva om.
Livet fortsätter !

Ps minns ni att jag skulle ut och gå?
Jag var duktig på det, bytte ut vissa promenader mot cykelturer eller träning och gick mer än vad jag skulle, hur tror ni att det gick?
Just det, ingenting hände...tänk om jag struntat i det o käkat gräddsås istället...